Det började med en stressreaktion i foten, en skada som har hållit henne borta sedan oktober. Men när hon var så gott som tillbaka kom ett bakslag i form av en bristning i vaden.
Mot Kristianstad senast blev det 45 minuter, men i hemmaderbyt mot Djurgården var hon tillbaka från start.
-Det var kul. Det är någonting som jag har haft som mål sedan rehaben, att komma tillbaka och få starta och hjälpa laget med det jag är bra på. Roligt att göra sin första start här när det är så mycket publik. Jag var redo och har varit det ett tag, säger Wangerheim till Fotbollskanalen.
I fjol blev det åtta mål för anfallaren. Och i start-comebacken slog hon till direkt. Efter en passning från Smilla Vallotto hittade Wangerheim en lucka i Djurgårdens försvar.
-Jag har pratat mycket om att jag klickar bra med “Valle” i spelet och gillar att spela med henne. Hon vet var jag vill ha passningarna. Jag tror nästan att jag har ryggen mot henne och får passningen, hon vet att jag vill ha den. Sedan är det en mot en och jag får in den till slut, säger Wangerheim.
Att känna att målformen fortfarande sitter betyder mycket, menar hon,
-Jag har haft tre matcher nu där jag har gjort inhopp och inte gjort poäng och det klart att man börjar fundera och det kommer tankar. Det klart att det är jätteskönt att få göra mål och som nia ska man ofta göra poäng och då gäller det att man sätter lägena.
Har det funnits en stress kring målgörandet?
-Jag tror att jag märkte i höstas att det släpper ganska snabbt när det väl har släppt. Jag tror att bara man får göra första och komma in i det, säger hon.
På lördagen blev det 85 minuter, några minuter för mycket om man frågar det medicinska teamet, enligt tränare Martin Sjögren.
-Jag kollade ut (på bänken) i minut 60 och trodde att det var min tur att byta. För det har gått från 45 minuter förra matchen till 85 den här matchen. Men jag såg väl pigg ut och då klarar jag av att springa lite till. Jag hoppas att kroppen reagerar bra, säger hon.